Uppsats i Kenya

Hej!

Nu var det evigheter sedan ni hörde något från oss och kanske är ni några som för gäves kikat in här då och då för att se om vi gett ifrån oss något livstecken. Det enkla svaret är att det blev lite mycket att göra mot slutet och sedan kom hemresan. Väl hemma exploderade schemat och vi hade några riktigt hektiska dagar. Men! I fredags (9/6) lämnade vi in vår uppsats och nu är den redo att publiceras! SÅ KUL! Äntligen!
Så fort den gör det kommer vi dela länken här för de som vill läsa vår slutprodukt.

Vi är superstolta och så nöjda över vad vi lyckades åstadkomma med så mycket material på en så kort tid. Innan uppsatsperioden började hade många varnat oss för att vi antagligen inte skulle hinna klart till framläggningen i juni utan istället lägga fram i augusti. Vi valde att ställa in oss på att leverera i tid och det gjorde vi, med goda resultat!

Det främsta vi kommit fram till är vikten av att lyfta den här frågan. Att det här pågår utan att uppmärksammas tycker vi är fullkomligt ofattbart. Vi kanske kan enas om att mens funnits tillräckligt länge för att få existera på agendan över vilka utmaningar vi har att tampas med i vardagen, fattig som rik? Att det finns någonting som FN kallar Sustainable Development Goals, som är tänkta att innehålla de förbättringspunkter som utvecklingsländer har att arbeta med för att uppnå ett mer hållbart sätt, där mens inte omnämns, är inte det rent ut sagt sjukt? 50 % av jordens befolkning berörs, och även om inte 50 % av de ledande posterna inom FN och andra organ innehas av kvinnor så är vi helt övertygade om att dessa män i alla fall känner någon som har mens och att det kanske skulle kunna innebära att NÅGON kommit att tänka på det och uppmärksammat saken? Och om nu någon kommit att tänka på det men ändå inte fört upp det på agendan, hur kan då en person på en sådan post bidra till stigmatiseringen på det sättet? 

Det finns många upprörda frågor vi ställt oss under dessa månader och i början av vår kenyavistelse spenderade vi långa stunder innan vi skulle sova åt att prata om misären vi sett under dagen. Framförallt ställa oss frågor så som: hur orkar dom? Hur kan en pappa göra så? Vem kan tjejerna lita på? Varför har ingen tänkt på det här tidigare? Hur kan en regering fungera på det här sättet?

Slutligen vill vi bara säga att vi inte kommer sluta tänka på det här. Vi kommer göra vad vi kan för att sprida vad vi hittat och uppmärksamma problemet så gott vi kan.
Vi vill säga ett enormt tack till er som skänkt pengar till vår insamling. Tillsammans fick vi ihop 7500 kronor! HELT OTROLIGT!
Vi är så glada att meddela att dessa pengar i detta nu förser flickor med en menskopp och därmed en bättre vardag och en ljusare framtid. Så tack för det <3
Om ni vill fortsätta ge pengar till organisationen The Cup kan ni göra det genom att följa länken här.

TACK till alla er för att ni har följt oss, visat intresse och peppat oss genom denna resa och detta projekt. Trots att vi fått se och höra mycket hemskheter så har denna resa varit otroligt givande och spännande.
Nu tar vi ett välförtjänt sommarlov! Skoja, vi började jobba för en vecka sedan… :))))))))

BAMSEKRAM FRÅN OSS!